Förlåt mig
Kommentarer - 0 st. | Kategori - Självskada & Psykiatri mm | Daterat - 2010-09-21 » 01:06:59
på vägen hem så skrev jag massor av sms flera sms långa till *Namn*. När jag sedan bad om ursäkt ör detta så ringde han. Frågan är: Är det så fel av mig att skriva saker och ting och skicka till någon jag litar på och som jag känner att jag kan messa till? Även om jag inte behöver något bra svar... Kanske inget alls. Bara någon som Finns, är det så svårt begärt. Visst hade jag haft min dagbok hade jag skrivit i den. Hade jag haft tillgång till mailen hade jag mailat psykologen.
Gick och pissa innan. Eller jag vet faktiskt inte om jag pissade. vet bara att jag klappade ihop. Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Annars tänker jag att det är inte mig det är el på. Det är omgivningen. Eller både och så att det går så fel.
Alltid skall det vara något. Det säger jag ingenting om. Men när tar det slut? Hur tar det slut? Är det meningen att man skall ignorera allt? Ja SLUTA tänk! Där har vi faktiskt problemet en människa tänker större delen av dagen/natten. Sägs att man alltid tänker på något. Mer eller mindre tilltalande. Ha ha. Nej nu skall jag inte haka upp mig på detta. Samt inte gå djupare in på övriga saker.
Har fruktansvärt ont i magen. Känner mig helt tom. Chilli reklamen går på tv. Och jag vill snart kunna publicera detta. Om jag inte skriver, vad skall jag göra då? Telen, datorn, blocket. Alltid någon stanns måste jag skriva. Annars deppar jag in princip ihop totalt. Utan sysselsättning klarar ingen människa av att leva. Skulle vilja ha mina hörlurar så jag kan lyssna på musik inatt när jag sover. Men bror har väl laggt sig och sover vid det här laget. Klockan går och det är snart midnatt. Messade *Namn* innan. Men han sover nog så jag får väl inget svar tillbaka. Gud asså. Om man ändå var någon annan stans. Om man kunde koppla av på heltid. Om en maskin verkligen nollställde en så att man inte kunde tänka på saker som varit eller något i den stilen. Sen att den kopplade på en när man laddat upp batterierna på nytt.
Jag har gjort ett riktigt stort misstag idag. Och det var att skriva dessa sms:
Sms 1: "Humm. Tick tack. Hej? Åk sjuk och ledsen. Jag åker från det bra till stressen. Alltid skall det vara så. Timmarna går för fort. Psykologen via mail ahr hjälpt mig hyfsat. Mår bättre av att maila henne. Kanske för att hon av alla andra psykologer osv inte fokuserar på att bara skriva om problemen? Haha hennes sätt att skriva är fint. hur som helst. Fattar inte hur jag kan känna mig så obekväm i min mors närhet. Lika så pressen att jag MÅSTE orka 5 timmar imorgon. Jag är trött. Samtidigt glad. Jag vill prata med dig. Har du tid och ork till att messa? Förstår om du är upptagen med annat eller inte har lust. Puss"
Svar på sms 1: "Jag äter nu, men e glad att du jobbar på. "
Sms 2: " Det är svårt att hålla borta gråten. Jag tappar modet och orken totalt. Vet egentligen inte varför? Alla säger att jag är så stark osv. Men jag tvivlar just nu. Om jag är så stark varför reagerar jag såhär. Bara för att jag vill uppnå det dom säger? Och sätter ännu en hög press på mig? Jag önskar att jag satt fram så jag åtminstående slapp åksjukan..."
Sms 3: " Jag undrar med vad med mitt utseende som drar till sig allt folk? Nu menar jag mest ansikts bilder och på klätt. Vad gör jag för fel? Kanske ska gå ur facebook och bilddagboken. Börjar allvarligt tröttna på respektlösa folk. Vad ska jag göra kring detta *Namn*? Något förslag?"
Sms 4: "Idag har jag även ätit godis. Inte mycket men mycket nog för att jag skall nå dåligt över det. Inte ätit godis allt på 8 dagar. Har tagit en morot eller gurka istället för jag vill inte ha socker. Hur mycket kroppen än säger det... Av att jag varit så mycket ute även om jag inte har velat så har det fått mig att tänka mer på min kropp. Jag orkar inte. Folk säger att jag itne är så tjock/överviktig som jag själv beskriver det och känner mig. Men jag vet inte. Mensen har också dragit ner mig. Men skit samma."
Sms 5: "Förlåt för att jag skrivit."
Svar: *Namn* Ringde.
------------------------------
Som sagt tick tack. Jag behöver vägledning. Någon i närheten som kan dra med mig. Bokstavligt talat om det skulle behövas. Eller varför inte leja en mördare? Ha ha, nej tyst med mig.
Allt jag kan säga är: Förlåt mig!
Gick och pissa innan. Eller jag vet faktiskt inte om jag pissade. vet bara att jag klappade ihop. Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Annars tänker jag att det är inte mig det är el på. Det är omgivningen. Eller både och så att det går så fel.
Alltid skall det vara något. Det säger jag ingenting om. Men när tar det slut? Hur tar det slut? Är det meningen att man skall ignorera allt? Ja SLUTA tänk! Där har vi faktiskt problemet en människa tänker större delen av dagen/natten. Sägs att man alltid tänker på något. Mer eller mindre tilltalande. Ha ha. Nej nu skall jag inte haka upp mig på detta. Samt inte gå djupare in på övriga saker.
Har fruktansvärt ont i magen. Känner mig helt tom. Chilli reklamen går på tv. Och jag vill snart kunna publicera detta. Om jag inte skriver, vad skall jag göra då? Telen, datorn, blocket. Alltid någon stanns måste jag skriva. Annars deppar jag in princip ihop totalt. Utan sysselsättning klarar ingen människa av att leva. Skulle vilja ha mina hörlurar så jag kan lyssna på musik inatt när jag sover. Men bror har väl laggt sig och sover vid det här laget. Klockan går och det är snart midnatt. Messade *Namn* innan. Men han sover nog så jag får väl inget svar tillbaka. Gud asså. Om man ändå var någon annan stans. Om man kunde koppla av på heltid. Om en maskin verkligen nollställde en så att man inte kunde tänka på saker som varit eller något i den stilen. Sen att den kopplade på en när man laddat upp batterierna på nytt.
Jag har gjort ett riktigt stort misstag idag. Och det var att skriva dessa sms:
Sms 1: "Humm. Tick tack. Hej? Åk sjuk och ledsen. Jag åker från det bra till stressen. Alltid skall det vara så. Timmarna går för fort. Psykologen via mail ahr hjälpt mig hyfsat. Mår bättre av att maila henne. Kanske för att hon av alla andra psykologer osv inte fokuserar på att bara skriva om problemen? Haha hennes sätt att skriva är fint. hur som helst. Fattar inte hur jag kan känna mig så obekväm i min mors närhet. Lika så pressen att jag MÅSTE orka 5 timmar imorgon. Jag är trött. Samtidigt glad. Jag vill prata med dig. Har du tid och ork till att messa? Förstår om du är upptagen med annat eller inte har lust. Puss"
Svar på sms 1: "Jag äter nu, men e glad att du jobbar på. "
Sms 2: " Det är svårt att hålla borta gråten. Jag tappar modet och orken totalt. Vet egentligen inte varför? Alla säger att jag är så stark osv. Men jag tvivlar just nu. Om jag är så stark varför reagerar jag såhär. Bara för att jag vill uppnå det dom säger? Och sätter ännu en hög press på mig? Jag önskar att jag satt fram så jag åtminstående slapp åksjukan..."
Sms 3: " Jag undrar med vad med mitt utseende som drar till sig allt folk? Nu menar jag mest ansikts bilder och på klätt. Vad gör jag för fel? Kanske ska gå ur facebook och bilddagboken. Börjar allvarligt tröttna på respektlösa folk. Vad ska jag göra kring detta *Namn*? Något förslag?"
Sms 4: "Idag har jag även ätit godis. Inte mycket men mycket nog för att jag skall nå dåligt över det. Inte ätit godis allt på 8 dagar. Har tagit en morot eller gurka istället för jag vill inte ha socker. Hur mycket kroppen än säger det... Av att jag varit så mycket ute även om jag inte har velat så har det fått mig att tänka mer på min kropp. Jag orkar inte. Folk säger att jag itne är så tjock/överviktig som jag själv beskriver det och känner mig. Men jag vet inte. Mensen har också dragit ner mig. Men skit samma."
Sms 5: "Förlåt för att jag skrivit."
Svar: *Namn* Ringde.
------------------------------
Som sagt tick tack. Jag behöver vägledning. Någon i närheten som kan dra med mig. Bokstavligt talat om det skulle behövas. Eller varför inte leja en mördare? Ha ha, nej tyst med mig.
Allt jag kan säga är: Förlåt mig!