specialkonsoll

Det är så mycket jag verkligen vill gå ut med och skriva om.
Men jag fortsätter att hålla det mesta för mig själv eller till min personliga dagbok.
Det är otroligt mycket runt om kring mig och jag kommer ha ett stort frågetecken tills på Fredag då mor skall till soc då. MEN det konstiga är att dom skall dra in en person som har med min bror att göra och inget alls med mig.
Och tänker dom på att eftersom dom inte har ngåot ställe för mig så är det lättare att flytta honom eller får honom att komma ut mer så är dom dumma. Men å andra sidan har jag inga högre tankar kring soc och allt folk i min kommun för övrigt.
Skall bli spännande att få reda på HUR mitt LIV kommer att sluta.










De senaste har jag rivit mig på armen (storlek 5x1cm) samt klippt mig en gång i hanleden med en tång liknande sax som finns till nagel sätt...

Är på väg att bryta samman. Idag har det verkligen varit en dag man inte behöft ha i livet. En dag man inte behöft uppleva. Eller vad skall man säga. Jag har varit allämnt negativ hela dagen till allt. Inget har varit det minsta trevligt. Varit irriterad och bara-Kan timmarna inte gå fortare för jag orkar inte. Sökt kontakt med folk men har inte vetat hur jag skall säga det. Liksom "hjälp, jag orkar inte mer idag, ta mig här ifrån någon vecka eller två"
Och om inte annat så funkar det inte så. Aja...

Folk frågar mig saker som jag absout inte kan svara på. För liksom bla jag vet inte när det är lov? Hur skall jag annars veta det. Jag skall messa hon som köpte Smulan som skeppade henne vidare och hoppas på bra respons från henne. Annars vet jag inte vad jag gör.  

Jag vill inte vara ensam. Inte heller med familjen. Vågar inte träffa någon ny person. Och vad fan är det med mig. Ingenting är rätt...
Har tröstätit godis smått idag.Mest för att jag känner mig fet, ful och äcklig.! Jag blir allmänt irriterad på allt och alla. Liksom GE MIG ETT EGET RUM SÅ JAG KAN VARA SJÄLV OCH PRATA OM VAD OCH MED VEM JAG VILL!
Jag vet inte vad jag skall säga, mina ord stämmer inte 100.

Nej dags för mig att lägga av, klappar snart ihop... Suck!

Vet inte riktigt vart jag skall börja. Allt är så hopplöst.
Pratade med en vän igår. Som fick ta tillbaka mig på jorden och någelunda rätt spår.
Helt enkelt ge mig en nystart. Kommer väl behövas om ca en månad eller något igen.
Det ahr varit som det varit. Och med tanke på att jag behövde hjälp med nystart så kanske det berättar mer.
Jag får inte glömma att kolla mailen sen och se om Psykologen hört av sig eller inte.

Allt är så oerhört rörigt. Mamma har inte hört av sig till barn och ungdomspsykiatrin ännu. Men hon gör väl det snart skulle jag tro? Hur som helst. jag skall väl INTE skriva ör mycket om mig och allt men just nu skiter jag i vicket.
Jag är trött på alla lögner för överlevnad. jag är trött på att man inte får vara 100% ärlig någon stans. JA jag har min dagbok men jag orkar inte skriva där så ofta då jag bara mår dåligt över min handstil.
Och internet på en olåst blogg är nog det dåligaste jag kan göra med att skriva här om in princip allt.
Jag pratade med Andreas från borås via sms och berättade hur det låg till lite varför jag inte mådde bra.
Sen när han skrev att han förstår att jag är försiktig och jag bara beror på.... Så japp allt gick åt helvete med honom. Blir bara så fasligt trött på personer!!!!!!!!!!!

Jaha då var det ännu mer...
Dagen har varit sådär. Kom försent till praktiken på grund av att jag kom upp sent och behövde äta innan jag gick. Grävde land/ränsade ogräs och sedan kollade på en film.
Hur som helst. När jag kom hem blev det te.
Sen kollade jag på den film jag tidigare skrev om. Jag är helt slut. Jag orkar inte. Vill verkligen bara ge upp. Men sen finns det bara till att vara och vänta ut tiden. Imorgon är det som sagt veterinären i Jönköping klockan 15.00. Jag vet jag tjatar mycket om det. men jag är oerhört stresad och det är mest det som rör sig i mina tankar för tillfället. och jo. har en till sak i tankarna. Ännu ett möte bestämt!!!!!!!!! -Gud jag vill bara dö!

Den 1/10 klockan 10.30 skall jag till bup för att se hur vi kommer lägga upp tiderna och gå vidare med kontakt.
Skrev ett mail till Eva som en av dom jag skall träffa heter. Frågade om man kunde kombinera samtalskontakt där, msn och mail. Då jag som sagt har lättare för att skriva...
Så får se då hur det kommer se ut fram över. Det är bara en vecka dit. Jag vill inte ha något mer inbokat. Och jag vet att jag bad om en psykolog. Bara av att det blev bestämt så deppar jag ihop.
Egentligen vad är det med mig?
Mina matvanor har gått åt helvete. Igår åt jag senast 15.00 och var uppe till ca04.00.
Idag ja vad säger man, rukost vid 11.55. Kex vid 16.00 och inget där efter. Är hungrig men verkligen INGEN lust till att äta.

Mycket beror ju på morgon dagen. Liksom nytt ställe, nya människor. Folk som tjatar om att man kanske kan träffas. Såna jag känner samt inte känner...

Fick ett "erbjudande" idag av en kille. Jätte trevlig osv men Svår tolkad dock. Han frågade om jag ville med till gbg, hotell eller något i 2 nätter för att lära känna varandra... Men jag tackade nej.
1.Vad skall jag göra i göteborg med en kille jag knappt känner så bra via nätet/telen.
2.Varför betala hotell kostnad (spela roll om det skulle gå via jobbet eller vad som) när man kan ha en hemma kväll?
Ja jag är en hemma tjej när det gäller det. Hatar att folk vill erbjuda olika träffar som fika osv.
Bjud hem mig till det eller bjud hit dig utan krav eller något. Så kan jag börja fundera på det.
Har ju liksom själv problem med att ta mig till någon då det gället NY plats och ev Ny människa...

Nu vet jag inte vad man skall skriva.

på vägen hem så skrev jag massor av sms flera sms långa till *Namn*. När jag sedan bad om ursäkt ör detta så ringde han. Frågan är: Är det så fel av mig att  skriva saker och ting och skicka till någon jag litar på och som jag känner att jag kan messa till? Även om jag inte behöver något bra svar... Kanske inget alls. Bara någon som Finns, är det så svårt begärt. Visst hade jag haft min dagbok hade jag skrivit i den. Hade jag haft tillgång till mailen hade jag mailat psykologen.
Gick och pissa innan. Eller jag vet faktiskt inte om jag pissade. vet bara att jag klappade ihop. Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Annars tänker jag att det är inte mig det är el på. Det är omgivningen. Eller både och så att det går så fel.
Alltid skall det vara något. Det säger jag ingenting om.  Men när tar det slut? Hur tar det slut? Är det meningen att man skall ignorera allt? Ja SLUTA tänk! Där har vi faktiskt problemet en människa tänker större delen av dagen/natten. Sägs att man alltid tänker på något. Mer eller mindre tilltalande. Ha ha. Nej nu skall jag inte haka upp mig på detta. Samt inte gå djupare in på övriga saker.
Har fruktansvärt ont i magen. Känner mig helt tom. Chilli reklamen går på tv. Och jag vill snart kunna publicera detta. Om jag inte skriver, vad skall jag göra då? Telen, datorn, blocket. Alltid någon stanns måste jag skriva. Annars deppar jag in princip ihop totalt. Utan sysselsättning klarar ingen människa av att leva. Skulle vilja ha mina hörlurar så jag kan lyssna på musik inatt när jag sover. Men bror har väl laggt sig och sover vid det här laget. Klockan går och det är snart midnatt. Messade *Namn* innan. Men han sover nog så jag får väl inget svar tillbaka. Gud asså. Om man ändå var någon annan stans. Om man kunde koppla av på heltid. Om en maskin verkligen nollställde en så att man inte kunde tänka på saker som varit eller något i den stilen. Sen att den kopplade på en när man laddat upp batterierna på nytt.
Jag har gjort ett riktigt stort misstag idag. Och det var att skriva dessa sms:

Sms 1: "Humm. Tick tack. Hej? Åk sjuk och ledsen. Jag åker från det bra till stressen. Alltid skall det vara så. Timmarna går för fort. Psykologen via mail ahr hjälpt mig hyfsat. Mår bättre av att maila henne. Kanske för att hon av alla andra psykologer osv inte fokuserar på att bara skriva om problemen? Haha hennes sätt att skriva är fint. hur som helst. Fattar inte hur jag kan känna mig så obekväm i min mors närhet. Lika så pressen att jag MÅSTE orka 5 timmar imorgon. Jag är trött. Samtidigt glad. Jag vill prata med dig. Har du tid och ork till att messa? Förstår om du är upptagen med annat eller inte har lust. Puss"

Svar på sms 1: "Jag äter nu, men e glad att du jobbar på. "

Sms 2: " Det är svårt att hålla borta gråten. Jag tappar modet och orken totalt. Vet egentligen inte varför? Alla säger att jag är så stark osv. Men jag tvivlar just nu. Om jag är så stark varför reagerar jag såhär. Bara för att jag vill uppnå det dom säger? Och sätter ännu en hög press på mig? Jag önskar att jag satt fram så jag åtminstående slapp åksjukan..."

Sms 3: " Jag undrar med vad med mitt utseende som drar till sig allt folk? Nu menar jag mest ansikts bilder och på klätt. Vad gör jag för fel? Kanske ska gå ur facebook och bilddagboken. Börjar allvarligt tröttna på  respektlösa folk. Vad ska jag göra kring detta *Namn*? Något förslag?"

Sms 4: "Idag har jag även ätit godis. Inte mycket men mycket nog för att jag skall nå dåligt över det. Inte ätit godis allt på 8 dagar. Har tagit en morot eller gurka istället för jag vill inte ha socker. Hur mycket kroppen än säger det... Av att jag varit så mycket ute även om jag inte har velat så har det fått mig att tänka mer på min kropp. Jag orkar inte. Folk säger att jag itne är så tjock/överviktig som jag själv beskriver det och känner mig. Men jag vet inte. Mensen har också dragit ner mig. Men skit samma."

Sms 5: "Förlåt för att jag skrivit."

Svar: *Namn* Ringde.

------------------------------

Som sagt tick tack. Jag behöver vägledning. Någon i närheten som kan dra med mig. Bokstavligt talat om det skulle behövas. Eller varför inte leja en mördare? Ha ha, nej tyst med mig.


Allt jag kan säga är: Förlåt mig!

Tjaah kom inte på en lämplig överskrift men denna får duga.
Har tagit en del bilder idag såg jag i telen.


Några sjunger på MTV Eminem och några andra.
Mina tankar dalar iväg totalt. vet inte riktigt vad jag egentligen skall fokusera på.
Samtidigt som jag är glad så är jag förtvivlad. Bara på några sec skickade jag ca8 mms.
Hittade även en annan bild i telen. Den säger nog mer än att jag skall skriv...

jag tänker så mycket så ajg är helt tom. Vet ej vad jag skalls kriva så jag lägger upp några bilder på en kännsla som jag faktiskt saknar. Det lugn. Och nollstäld het. Hjälpen på att Överleva.

sammt att alla minnen (de man minns) av alla tillfällen man hade panikångest i sömnen samt ångest på bio mm... Det är aldrig lätt när det är svårt. Jag minns så väl jag hade ångest och rev upp hela sidan av ansiktet inne på psyk där dom skulle kolla till mig var 10-15 minut men ej gjorde det riktigt... Sen att dom inte fick hindra mig och bara "kolla på" och anteknade i ca 40 minuter.
Minns så väl minnesbilderna där mitt x höll fast mig när jag hade mitt första riktiga anfall. Minns mina skuldkännslor till hans blåmärken dagen efter. Men ändå var ajg överlycklig att han va där då. 
Psykx bio

Jag ber även nu om ursäkt att jag lättade mina tankar genom tidigare tagna bilder. de flesta har min syster tagit. för att "dokumentera"... och ja man ser väl själv vad jag och hon har tagit...
det var allt från mig ikväll om inte annat så ska jag lägga upp bilder på något fint nu som avslut!
tagen idag
Tagen förra vintern 08-09

Tidigare för över ett halv år sedan kom jag ju ifrån självskade beteendet. Inte skadat mig något självmant efter. Men den senaste veckan har det blivit två små återfall. Ena gången mellan brösten. Ytligt. Igår på venusbärget. In precis ända stället som Ingen ser. Har ju varken pojk eller flickvän så jag klarar mig ju!
Igår skrev jag till [email protected]... Fråga mig inte vad de3t var orkade inte engagera mig så mycket. jag frågade en väns bror om han viste någon psykiatri som har mailkontakt. -Mail psykiati.
Han gav mig en länk att jag kan ju testa att skriva dit. Så det gjorde jag. Så får se om jag får svar och vad det i så  fall är. har varit inne på bris tidigare. Säkert 2 år sedan. Inget som hjälpte mig, snarare att det blev värre. Har även tidigare ringt psyk och bett om råd (varit anonym) men ja det blev också bara värre.
Med tanke på att jag flyttar en del och svårare för att prata med någon så vill jag ha mail/msn kontakt med någon psykolog. Tror det skulle hjälpa mig bättre oavsett vart man var. Så länge man har internet.
Men det verkar inte som om sverige har något sådant.
Slut på skriverierna för en stund nu.